“Anyone can give up, it's the easiest thing in the world to do. But to hold it together when everyone else would understand if you fell apart, that's true strength.”
Det här ska vara min personliga blogg, där jag ska kunna skriva tankar och minnen i. Jag ska inte behöva skämmas.
Jag tänker på dig ofta, varför vet jag inte. Kanske för att jag saknar dig.
Jag mår inte bra av det. Du har påverkat mig så mycket. Både positivt och negativt, men det är väl bra?
Jag saknar inte den du är, jag saknar det du sa,gjorde och speciellt hur du fick mig att må.
Så jag saknar tiden med dig. Du var och är speciell för mig.
Det kan inte gå en dag utan att jag tänker på vad du sa till mig som fick mig att känna mig speciell.
Jag vet att du inte menade de du sa, att allt var en bluff, men för mig var det inte det. Det du sa betydde något för mig som du inte kan ta bort. Du har behandlat mig som en höghet men också som ren skit.
Det värsta är att jag inte bryr mig eller brydde mig. Det finns mycket jag skulle velat göra annorlunda, saker man inte kan förändra, men livet är för kort för att ängra sig.
Jag var kär i dig, jag har aldrig vågat erkänna det, men nu gör jag det, en gång för alla.
Jag var kär, men att gå tillbaka är som att läsa en bok man redan vet slutet på, men sluter är inte viktigast, handlingen är det. Saker som får en att känna sig lycklig. Ingen får ett lyckligt slut. Livet är inte som askungens, det är inte som i sagorna.
Det konstiga är att jag inte vill gå tillbaka, hur mycket jag än saknar dig, jag skulle inte kunna göra det, jag tänker inte göra så mot mig själv.
Jag är stark. Jag har gått vidare, men en tatuering kan inte bara suddas ut, den finns alltid kvar.
Men jag är stark, och jag klarar mig utan dig, det gjorde jag innan och det gör jag efter också.
Kommentarer
Trackback
